Elsa Rechlin

Hej! Är de bra?

Jag har de senaste dagarna kommit på mig själv att vi flera tillfällen sagt "Hej! Är de bra?" när jag hälsat på en kompis eller bekant. Av ren vana och de är för mig en vanlig hälsningsfras både i skolan och utanför. Så fort man hälsar på någon som man kanske inte träffar varje dag eller är så nära med blir det naturligt att fråga "är det bra?"eller "hur mår du?". Jag skulle säga att de är av ren artighet, och av ren artighet svarar motparten 99% av gångerna "Det är bra, själv?". Det går liksom av ren automatik utan att man under en ynka sekund hinner tänka "Hur mår jag egentligen"? är de verkligen "bra". 

Häromdagen sa jag denna per automatiska "hälsnings fras" till en bekant. Personen svarade "de är okej" eller liknande, var på jag nästan blev chockad och skrattade till lite lätt och säger okej. Nu efteråt förstår jag min reaktion samtidigt som personens svar var helt naturligt och inte så märkligt som jag kände då. Jag reagerade som jag gjorde på grund av att de var ovant. De var ovant att höra att de inte var "Bra, själv?".De är helt sjukt att jag reagerade som jag gjorde. Helt sjukt. Såklart allting inte alltid är bra.

Frågan i sig är idiotisk. Man utgår dagligen ifrån att personen man hälsar på mår bra eller åtminstone kommer säga att den mår bra. 

Jag sa dessutom denna hälsningsfras häromdagen till en person jag vet inte mår bra. Vilket jag kom på 1 sekund efter jag sagt det, personen svarade inte direkt på frågan och de är klart personen inte gjorde. Om den hade sagt "dåligt" hade ju mitt svar antagligen blivit något i stil med "ojdå, vad har hänt?", vilket i många fall är en fråga man inte vill ha. 

Fattar ni grejen? Varför ska vi ständigt och dagligen utgå ifrån att allting är bra? För allting är majoritets av gångarna inte "bra". Men för att slippa följdfrågor svarar personer per automatik "bra" på samma vis som jag och många andra per automatik hälsar med frasen "Hej! Är de bra?" 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas